Margareta Gynning

Het Historia är en debattserie i heta historiska ämnen på Historiska museet. Den 21 februari bjuder vi in till Heliga mammor, dubbla pappor och andra föräldrar – en debatt om föräldraskap i historien och idag. Tillfället är i samverkan med JÄMUS-projektet om jämställdhet vid museer.

Moderskapet har sällan varit så hett som idag med den pågående offentliga uppgörelsen kring synen på “supermamman” Anna Wahlgren. Är det extra känsligt och intressant när en mammas gloria faller?

Elise Claeson

Jesus mamma Maria är en av världens mest kända mammor och hon kallas för helig. Är alla andra, vanliga mammor också heliga? Är moderskapet heligare än andra föräldraskap? Vad får det i så fall för konsekvenser för pappor?

Hur kan essentialistiska och konstruktivistiska perspektiv påverka föräldraskapet när det finns dubbla mammor och pappor?

Het Historia och JÄMUS välkomnar en het debatt i ett brännande ämne med följande panel och moderator:

Annika Hamrud

Margareta Gynning, utställningskommissarie/1:e intendent vid Nationalmuseum. Margareta har bland annat gjort utställningarna Handgjort och Konstnärspar.

Elise Claeson, debattör och skribent, bland annat på Aftonbladet och Newsmill. Elise är författare till boken mamma@home - det moderlösa samhället.

Annika Hamrud, frilansjournalist och författare. Annika har bland annat skrivit boken Queerkids och deras föräldrar.

Lars Jalmert

Lars Jalmert, mansforskare, professor emeritus. Lars har bland annat skrivit Bra pappor – om vårdnadshavande pappor och mammor och Små barns sociala utveckling – en granskning av forskning om spädbarn, mammor, pappor, könsroller och daghem.

Anna-Klara Bratt

Moderator är Anna-Klara Bratt, debattör och journalist. Anna-Klara är chefredaktör och ansvarig utgivare för nättidningen Feministiskt perspektiv.

Anmälan sker via denna länk. Välkomna!

Bild av Collean AF Venable på Flickr licensierad CC BY-SA 2.0

Nu fortsätter Het Historia med nya tillfällen under våren. Reservera redan nu den 21 februari och den 17 april i almanackan. I februari blir fokus genus och i april preliminärt vikingar.

Missade du den spännande diskussionen om Främlingsfientlighet och kulturarv i november? Eller vill du helt enkelt höra Lisa Bjurwald, Mattias Gardell, Maria Jansén, Ivar Arpi, Qaisar Mahmood och Anna Furumark igen? Vi har gjort en podcast som du kan ladda ner ifrån den här sidan.

Lisa Bjurwald

I panelen journalisten och författaren Lisa Bjurwald, religionshistorikern Mattias Gardell, museichefen Maria Jansén, journalisten Ivar Arpi samt författaren och enhetschefen på Riksantikvarieämbetet Qaisar Mahmood. Moderator: Anna Furumark, projektledare för satsningen “Norm, Nation, Kultur”.

Diskussionen kommer att handla om hur kulturarv och historia används av de främlingsfientliga rörelserna och om hur institutioner och specialister kan bemöta detta.

Mattias Gardell

Dessutom om vilken roll det institutionella kulturarvets eget arv av nationalism och rasism kan spela i sammanhanget och om hur institutionernas mångfaldsutveckling kan stärkas.

Lisa Bjurwald har skrivit boken Europas skam – rasister på frammarch och arbetat flera år i redaktionen för Expo. Nu är hon redaktör på Medievärlden samt frilansskribent.

Mattias Gardell är professor i religionshistoria i Uppsala. Han är bland annat författare till boken Islamofobi.

Maria Jansén

Maria Jansén är chef för Östergötlands museum. Under 2011 hade museet utställningen Kan svenskheten ta slut? producerad av Regionmuseet i Kristianstad.

Qaisar Mahmood är enhetschef för kulturarv vid RAÄ och författare till Small, medium eller large? om integration och mångfald. Under 2012 kommer en ny bok om svenskhet ut.

Ivar Arpi är statsvetare, frilansskribent och bloggare. Just nu ledarskribent på Liberala nyhetsbyrån. Han har skrivit om kulturarv och museer samt om kulturpolitik.

Qaisar Mahmood

Anna Furumark projektleder just nu satsningen Norm, Nation, Kultur vid Örebro länsmuseum som belyser processer kring kultur och kulturarv. Teman är historiebruk, metodutveckling, regional och interregional samverkan samt kunskapsprocesser med nya perspektiv. Projektet arrangerade seminarier i Almedalen 2011. Anna har tidigare arbetat med hembygdsrörelsens stora mångfaldsprojekt.

Ivar Arpi och Anna Furumark

Malin Masterton

Varifrån kommer de tusentals lämningarna av döda människor i svenska museer? Vilken är deras historia av insamling och användning? Vem bestämmer över dem och vad kan man göra med dem? Ska de arkiveras, ställas ut, forskas på eller återbegravas?

Många av de insamlade människorna och människodelarna kommer från arkeologiska utgrävningar och bara Historiska museet i Stockholm har fler än tjugo tusen utgrävda individer. Men det finns också en annan slags lämningar.

Niklas Orrenius

De gamla anatomiska universitetssamlingarna innehåller mäniskolämningar som samlats annorlunda; vid etnografiska och arkeologiska expeditioner i andra länder och bland samerna samt vid preparering i samband med medicinsk forskning. Vid dissektioner sparades delar av kroppar som samlingsobjekt.

Samlingarna från Lund, Uppsala och Karolinska institutet i Stockholm finns nu i museimagasin på historiska museer i Lund och Stockholm samt på museum Gustavianum i Uppsala sedan de tappat sin relevans för anatomin.

Åsa M Larsson

Samlingen i Uppsala, den största av de svenska, innehöll enligt sina bevarade kataloger som mest knappt sju tusen objekt. Alla dessa var inte mänskliga kvarlevor, där fanns också gipsavgjutningar, modeller och diverse djur, men man kan räkna med att det fanns delar av mellan tre och fyra tusen människor. Samlingen tillkom i huvudsak mellan 1850 och 1920 och de flesta individerna kom från arkeologin. Ny forskning visar att de som dissekerades i Uppsala till största delen kom från fattighusen Norra och Södra arbetsinrättningen i Stockholm.

Anders Björklund

Mellan 1892 och 1920 dissekerades minst 1 131 människor härifrån. Till detta kommer 29 fångar från Långholmsfängelset och 89 självmördare. Från en hel del av dessa människor sparades delar till samlingen.

På Karolinska institutet och på Anatomiska institutionen i Uppsala fanns stora museer där samlingarna ställdes ut. Det har hävdats att dessa liksom människosamlandet i stort var en avskild värld bakom lykta dörrar men i turistguiden Stockholm och dess omgifningar från 1897 inbjuds man till både Karolinska institutets och Uppsalaanatomens museum.

Katri Linna

I museerna kunde man se rastyper, konserverade delar av fattiga människor och förstås lära sig en del om anatomi.

Malin Masterton lade förra året fram en doktorsavhandling där hon argumenterar för att döda ska erkännas en egen moralisk status kopplat till respekten för mänskligt liv. Delar av en persons identitet kan finnas kvar efter döden som en livsberättelse, menar hon. Om döda, liksom levande, har en integritet och ett rykte har de också en moralisk status och vi kan göra fel mot dem. Det är en etik som skär sig skarpt med människosamlandet som det sett ut.

Niklas Orrenius arbetar för Sydsvenska dagbladet och har skrivit flera artiklar om den anatomiska samlingen från Lund och det uppmärksammade fallet med kraniet av en insamlad judisk man, Levin Dombrowsky, som begravdes av judiska församlingen i Malmö vilket kritiserades av vissa forskare.

Åsa M Larsson är chef för arkeologistiftelsen SAU, doktor i arkeologi och bloggare. Hon har bland annat skrivit om mänskliga kvarlevor samt DNA-forskningen.

Anders Björklund är chef för Etnografiska museet och arbetat mycket med repatrieringsfrågor och under senare år med utställningsprojektet (O)mänskligt i samverkan med Forum för levande historia.

Katri Linna är generaldirektör i Regeringskansliet med ett särskilt uppdrag kring att ta fram en historisk vitbok om övergrepp mot romer i det svenska samhället. Hon var tidigare diskrimineringsombudsman och arbetade då bland annat med samers rättigheter.

Fredrik Svanberg är forskningschef på Statens historiska museer, bloggar, och arbetar för närvarande bland annat med projektet “Huvudjägarna” om den gamla anatomiska samlingen från Uppsala (länk till information om projektet på denna sida).