Het Historia om mänskliga kvarlevor hölls den 27 september och spelades in av SVT. Du kan se det på UR Play.
Het Historia är en ny debattserie i heta historiska ämnen på Historiska museet. Den 27 september handlar det om mänskliga kvarlevor. I panelen bioetikern Malin Masterton, arkeologen Åsa M Larsson, journalisten Niklas Orrenius, generaldirektören Katri Linna och museichefen Anders Björklund. Moderator: Fredrik Svanberg, forskningschef på Historiska museet. Boka din plats via denna länk.
Malin Masterton
Varifrån kommer de tusentals lämningarna av döda människor i svenska museer? Vilken är deras historia av insamling och användning? Vem bestämmer över dem och vad kan man göra med dem? Ska de arkiveras, ställas ut, forskas på eller återbegravas?
Många av de insamlade människorna och människodelarna kommer från arkeologiska utgrävningar och bara Historiska museet i Stockholm har fler än tjugo tusen utgrävda individer. Men det finns också en annan slags lämningar.
Niklas Orrenius
De gamla anatomiska universitetssamlingarna innehåller mäniskolämningar som samlats annorlunda; vid etnografiska och arkeologiska expeditioner i andra länder och bland samerna samt vid preparering i samband med medicinsk forskning. Vid dissektioner sparades delar av kroppar som samlingsobjekt.
Samlingarna från Lund, Uppsala och Karolinska institutet i Stockholm finns nu i museimagasin på historiska museer i Lund och Stockholm samt på museum Gustavianum i Uppsala sedan de tappat sin relevans för anatomin.
Åsa M Larsson
Samlingen i Uppsala, den största av de svenska, innehöll enligt sina bevarade kataloger som mest knappt sju tusen objekt. Alla dessa var inte mänskliga kvarlevor, där fanns också gipsavgjutningar, modeller och diverse djur, men man kan räkna med att det fanns delar av mellan tre och fyra tusen människor. Samlingen tillkom i huvudsak mellan 1850 och 1920 och de flesta individerna kom från arkeologin. Ny forskning visar att de som dissekerades i Uppsala till största delen kom från fattighusen Norra och Södra arbetsinrättningen i Stockholm.
Anders Björklund
Mellan 1892 och 1920 dissekerades minst 1 131 människor härifrån. Till detta kommer 29 fångar från Långholmsfängelset och 89 självmördare. Från en hel del av dessa människor sparades delar till samlingen.
På Karolinska institutet och på Anatomiska institutionen i Uppsala fanns stora museer där samlingarna ställdes ut. Det har hävdats att dessa liksom människosamlandet i stort var en avskild värld bakom lykta dörrar men i turistguiden Stockholm och dess omgifningar från 1897 inbjuds man till både Karolinska institutets och Uppsalaanatomens museum.
Katri Linna
I museerna kunde man se rastyper, konserverade delar av fattiga människor och förstås lära sig en del om anatomi.
Malin Masterton lade förra året fram en doktorsavhandling där hon argumenterar för att döda ska erkännas en egen moralisk status kopplat till respekten för mänskligt liv. Delar av en persons identitet kan finnas kvar efter döden som en livsberättelse, menar hon. Om döda, liksom levande, har en integritet och ett rykte har de också en moralisk status och vi kan göra fel mot dem. Det är en etik som skär sig skarpt med människosamlandet som det sett ut.
Niklas Orrenius arbetar för Sydsvenska dagbladet och har skrivit flera artiklar om den anatomiska samlingen från Lund och det uppmärksammade fallet med kraniet av en insamlad judisk man, Levin Dombrowsky, som begravdes av judiska församlingen i Malmö vilket kritiserades av vissa forskare.
Åsa M Larsson är chef för arkeologistiftelsen SAU, doktor i arkeologi och bloggare. Hon har bland annat skrivit om mänskliga kvarlevor samt DNA-forskningen.
Anders Björklund är chef för Etnografiska museet och arbetat mycket med repatrieringsfrågor och under senare år med utställningsprojektet (O)mänskligt i samverkan med Forum för levande historia.
Katri Linna är generaldirektör i Regeringskansliet med ett särskilt uppdrag kring att ta fram en historisk vitbok om övergrepp mot romer i det svenska samhället. Hon var tidigare diskrimineringsombudsman och arbetade då bland annat med samers rättigheter.
Fredrik Svanberg är forskningschef på Statens historiska museer, bloggar, och arbetar för närvarande bland annat med projektet “Huvudjägarna” om den gamla anatomiska samlingen från Uppsala (länk till information om projektet på denna sida).
